1991 hade Nimis etablerat sig som en sevärdhet, kontroversiellt, men värdigt nog för att hamna i kommunens turistbroschyr.
Turistbroschyr 1991
Värdigheten sträckte sig också till våra mjölkpaket:
Information om verket på mjölkpaket
Men värdigheten var långt ifrån entydig. På kommunens turistkarta kom den inte ifråga. “Vi kan inte ta med skräphögen på kartan”, uttalade sig byggnadsnämndens ordförande Karl-Erik Karlsson i SDS.
Konstnär Vilks hade en del att ta hand. Först ut var Kultursommar i fyra småländska städer, Tranås, Eksjö, Nässjö och Vetlanda. Här deltog Åsa Maria Bengtsson, Helene Billgren, Roland Borén, Kent Karlsson, Marianne Lindberg de Geer. Utställningen cirkulerade men kompletterades av specifika installationer i varje stad.
Vilks väsentligaste uppgift var att i maj skapa en installation i Tranås. Det numera välkända utställningskonceptet med temporär och platsspecifik konst i offentlig miljö var okänt i Tranås. Då det visade sig att konstnären byggde upp en konstruktion av spillvirke från soptippen uppstod en intensiv debatt. Vilks deklarerade att han tänkte bygga en älg, men kunde kort därefter meddela att han ändrat och istället döpte skapelsen till Hotell. Ingivelsen till denna korrigering kom från en förbipasserande som ironiskt och med förställd röst ropat till den arbetande konstnären: ”Skall du bygga hotell?”
Alla var som sagt inte förtjusta i det nya tillskottet i stadsbilden och det gjordes ständiga försök att sätta eld på den. Efter tre veckor lyckades man. Det kunde konstateras att ett flertal personer som beskådade eldsvådan inte larmat brandkåren. Möjligen fick Tranås en vinst genom engagemanget i Hotell. Den sedvanliga vandaliseringen av gågatans blomsteruppsättningar minskade betydligt det här året.
Konstnär Vilks intill Hotell
Hotell i Tranås
Hotell efter branden
