Självbiografiska uppgifter 1977:1

Vilks celebrerade ankomsten av 1977 med att ge sig av ut i den kyliga nyårsnatten. Han pulsade i mörkret genom snön till en avsides belägen ravin på Kullabergs nordsida. Här inväntade han tolvslaget. Konstnären förskräcktes när han hörde underliga ljud eka över de snöklädda bergssluttningarna. Först senare fick han veta att det var rävskall.

Vilks celebrerade ankomsten av 1977 med att ge sig av ut i den kyliga nyårsnatten. Han pulsade i mörkret genom snön till en avsides belägen ravin på Kullabergs nordsida. Här inväntade han tolvslaget. Konstnären förskräcktes när han hörde underliga ljud eka över de snöklädda bergssluttningarna. Först senare fick han veta att det var rävskall.

1977-nyarlit.jpg

Konstnären i naturens ödslighet strax efter tolvslaget

  

Den 1 januari skrev han i sin dagbok:

”Jag anade aldrig i min vildaste fantasi att 1976 skulle bli vad det blev. Så omstörtande kan väl aldrig 1977 bli.”

Men även 1977 skulle bli minst lika omstörtande. Redan samma månad genomförde han en aktion på moderna museet. Igen som advokat Conte-Vilks. Han gick in på museet utan att betala, placerade en takpanna mitt på golvet och vandrade runt bland besökarna utdelande flygblad och inbegripen i samtal. Museipersonalen krävde att han skulle ge sig av men konstnären framhärdade.Efter att personalen hade läst hans flygblad och konfererat fick han stanna kvar dock under villkoret att han inte skymde andra konstverk.

1977-moderna-tegellit.jpg

Vilks takpanna från aktionen på Moderna Museet

1977-moderna-utelit.jpg

Vilks skyltning av sin aktion

Hans nästa större aktivitet skulle inbringa betydligt mer. I mars lämnade han in sig själv som konstverk till vårsalongen på Vikingsbergs konstmuseum i Helsingborg. Juryn som bestod av Olle Berlin, Bengt Olvång och Beate Sydhoff kallade in honom till en bedömning där han fick förklara sig under fem minuter. Senare meddelades att han blivit refuserad. Detta gav Dagens Nyheter (22.3) tillfället att forma den fyndiga rubriken: ”Konstnär ej hängd”. Tilltaget medförde ett stort mediegenomslag.

När vårsalongen öppnade den 2 april var Vilks redo för en ny aktion. Han signerade och ställde ut museet och vandrade sedan omkring bland vernissagepubliken som ett levande konstverk.

1977-sjalvinllit.jpg

Vilks lämnar in sig själv

1977-sign-museumlit.jpg

Konstnären signerar Vikingsbergs konstmuseum

(Bild i Arbetet den 3.4.1977)

Oljemåleriet hade han inte gett upp. Det blev några smärre utställningar med sådana under året. Dock var han nu noggrann med att påpeka att det inte var konst utan hantverk. I juni gjorde han ett antal kopior av Hillmålningar vilka han försåg med oäkta äkthetsintyg falskeligen signerade av Nils Lindhagen, Oscar Reutersvärd, Ulf Linde och Gunnar Berefelt. Endast Berefelt blev upprörd men han bestämde sig för att inte vidta rättsliga åtgärder.

Till Skånes konstförenings höstsalong lämnade Vilks ett originellt bidrag. Han lämnade in tre konstverk, de tre konstnärerna i juryn med avseende på deras jurybedömning. Även vid detta tillfälle inkallades Vilks till ett samtal med juryn. Samtalet skrevs ner och blev det material som juryn bedömde. Han refuserades.

Samtalet med juryn (E. Hultén, J. Egnel och G. Hellberg):

1977-juryn1lit.jpg

1977-juryn2lit.jpg

  

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: