Archive for July, 2007

Självbiografiska uppgifter 1978:1

July 12, 2007

År 1978 samlade sig Vilks till en stor manifestation: Engångsuniversitetet på Balderups herrgård i Arild.

 

Konstnären hade lyckats ta sig fram ett stycke i sin positionering. I Paletten 1/78 fick Vilks ett dubbeluppslag för sina idéer. Konsten skulle förändra samhället genom överskridande och provokation. Allt annat var mer eller mindre ointressant hantverk.

 taf-aktivlit.jpg 

Aktiviteter på The Art Factory (TAF) i Lund 1978. Till vänster Bo Cronqvist och Bengt Rooke. Under en tid var den gamla industrilokalen (nu riven) verkstad för keramikern Raimo Veranen, Rooke hade sin ateljé där. Den var en samlingspunkt för konstnärer och andra.

 taf-v-forellit.jpg 

Vilks föreläser om konstteori på TAF.

  

Engångsuniversitetet

 

Exakt hur idén om Engångsuniversitetet kom till är svårt att belägga. Den 17 maj skrev Vilks i sin dagbok ”Det som nu skall upprättas…Engångsuniversitetet för konstforskning…för konstverksamhet.” Han var intresserad av att kombinera teori och praktik och detta skulle nu manifesteras i ett stort sommarseminarium med föreläsningar, samtal och diverse andra aktiviteter. Det fanns också en utställningsdel.

 eu-styrelsenlit.jpg 

Styrelsen för Engångsuniversitetet: Toomas Mathiesen, Vilks och Aldo Iskra.

  

Invigningsanförandet den 28 juni hölls av Professor Sven Sandström (Vilks handledare). Han talade om sina forskningar kring konstupplevelsen.

 eu-sandstromlit.jpg 

Engångsuniversitetets första föreläsning. Från vänster: Lennart Frisk, Olle Gill, Bengt Rooke, Perla Serfaty, Carl-Axel Conny Malmqvist, Sven Sandström, Tiit Mathiesen

 eu-larknerlit.jpg 

Bengt Lärkner talar om konstutvecklingen under 1900-talet. Stående i bakgrunden från vänster Bengt Rooke, Bengt Orup och Toomas Mathiesen.

 

”Rapport från Engångsuniversitetet”:

eu-rapport-lit-korr.jpg  

Faktiskt är den texten inte så oäven med tanke på vad som skulle komma. I första hand inte under 80-talet utan ännu senare, under 90-talet och framåt.

 

Självbiografiska uppgifter 1977:2

July 11, 2007

Konstteoretikern Vilks började skönjas under detta år. Han var doktorand i konstvetenskap sedan 1973 och hade haft funderingar på att skriva om Jungs psykologi i förhållande till bildtolkning. Men det blev istället något helt annat: konstens definition.

 

Vilks hade vid den här tiden lärt känna Bengt Rooke och med denna outsider i svenskt konstliv hade han ett tätt samröre under ett par år. Och han hade mycket att lära av Rooke som bland mycket annat hade en konstdefinition. Enligt denna var konst rörelse som bröt mot rådande konventioner. Vid den här tiden föreföll definitionen rimlig och den blev utgångspunkten för Vilks första försök att skriva sin doktorsavhandling. Hans handledare och professor Sven Sandström ville gärna ha ett empiriskt material och detta tillhandahöll Rooke genom sina konstaktioner och happenings under 1960-talet. Hela idén var naturligtvis dödfödd. Anspråken var mycket stora, att definiera konst är ett minst sagt kontroversiellt företag och det empiriska materialet var lika självfallet otillräckligt för en så stor undersökning. Men Vilks satte igång. Han fick publicerat en artikel om sin syn på konst i Göteborgsposten den 3 juli ”Denna artikel är konst – Rembrandt är det inte”.

  konst-def-rookelit.jpg

Rookes konstdefinition överförd till klistermärke av Vilks.

 

Vilks var ännu inte klar över skillnaden mellan en deskriptiv och en stipulativ definition av konst. För övrigt är det inte så enkelt när det gäller just konstdefinitioner. Han arbetade alltså med ett projekt som var dömt att haverera men det visste han inte. Man kan inte säga annat än att hans ambitioner var originella, konstdefinitionen var något som omedelbart skulle omsättas i praktiken. Eller tvärtom, praktiken skulle omsättas i teori. Ingen har lyckats med en sådan kombination, vilket hänger samman med att det är två olika institutioner.

 

Skillnaden mellan konst och liv var aldrig stor under ”Balderupsfilosofins” dagar. Med sina goda vänner, de tre bröderna Mathiesen, firades förjul på Balderup den 17 december. Gran stals i skogen under en natt då det rådde tät dimma. Kvartetten ”Kommando Tannebaum” utförde dådet. Vid hemkomsten fann man att granen kunde beskrivas som starkt expressionistisk. Dr M. satte samman den sång som uppstått under vandringen i dimman till ett partitur.

 1977-kommando-tannenbaumlit.jpg 

Kommando Tannenbaum

 1977-julgranlit.jpg 

Den expressionistiska julgranen till förjulsfirandet

 1977-partiturlit.jpg 

Doktor M:s komposition I denna eländiga dimma

Doktorn är alltjämt en flitig kompositör, dock har tämligen få av hans arbeten blivit uppförda.

Självbiografiska uppgifter 1977:1

July 10, 2007

Vilks celebrerade ankomsten av 1977 med att ge sig av ut i den kyliga nyårsnatten. Han pulsade i mörkret genom snön till en avsides belägen ravin på Kullabergs nordsida. Här inväntade han tolvslaget. Konstnären förskräcktes när han hörde underliga ljud eka över de snöklädda bergssluttningarna. Först senare fick han veta att det var rävskall.

Vilks celebrerade ankomsten av 1977 med att ge sig av ut i den kyliga nyårsnatten. Han pulsade i mörkret genom snön till en avsides belägen ravin på Kullabergs nordsida. Här inväntade han tolvslaget. Konstnären förskräcktes när han hörde underliga ljud eka över de snöklädda bergssluttningarna. Först senare fick han veta att det var rävskall.

1977-nyarlit.jpg

Konstnären i naturens ödslighet strax efter tolvslaget

  

Den 1 januari skrev han i sin dagbok:

”Jag anade aldrig i min vildaste fantasi att 1976 skulle bli vad det blev. Så omstörtande kan väl aldrig 1977 bli.”

Men även 1977 skulle bli minst lika omstörtande. Redan samma månad genomförde han en aktion på moderna museet. Igen som advokat Conte-Vilks. Han gick in på museet utan att betala, placerade en takpanna mitt på golvet och vandrade runt bland besökarna utdelande flygblad och inbegripen i samtal. Museipersonalen krävde att han skulle ge sig av men konstnären framhärdade.Efter att personalen hade läst hans flygblad och konfererat fick han stanna kvar dock under villkoret att han inte skymde andra konstverk.

1977-moderna-tegellit.jpg

Vilks takpanna från aktionen på Moderna Museet

1977-moderna-utelit.jpg

Vilks skyltning av sin aktion

Hans nästa större aktivitet skulle inbringa betydligt mer. I mars lämnade han in sig själv som konstverk till vårsalongen på Vikingsbergs konstmuseum i Helsingborg. Juryn som bestod av Olle Berlin, Bengt Olvång och Beate Sydhoff kallade in honom till en bedömning där han fick förklara sig under fem minuter. Senare meddelades att han blivit refuserad. Detta gav Dagens Nyheter (22.3) tillfället att forma den fyndiga rubriken: ”Konstnär ej hängd”. Tilltaget medförde ett stort mediegenomslag.

När vårsalongen öppnade den 2 april var Vilks redo för en ny aktion. Han signerade och ställde ut museet och vandrade sedan omkring bland vernissagepubliken som ett levande konstverk.

1977-sjalvinllit.jpg

Vilks lämnar in sig själv

1977-sign-museumlit.jpg

Konstnären signerar Vikingsbergs konstmuseum

(Bild i Arbetet den 3.4.1977)

Oljemåleriet hade han inte gett upp. Det blev några smärre utställningar med sådana under året. Dock var han nu noggrann med att påpeka att det inte var konst utan hantverk. I juni gjorde han ett antal kopior av Hillmålningar vilka han försåg med oäkta äkthetsintyg falskeligen signerade av Nils Lindhagen, Oscar Reutersvärd, Ulf Linde och Gunnar Berefelt. Endast Berefelt blev upprörd men han bestämde sig för att inte vidta rättsliga åtgärder.

Till Skånes konstförenings höstsalong lämnade Vilks ett originellt bidrag. Han lämnade in tre konstverk, de tre konstnärerna i juryn med avseende på deras jurybedömning. Även vid detta tillfälle inkallades Vilks till ett samtal med juryn. Samtalet skrevs ner och blev det material som juryn bedömde. Han refuserades.

Samtalet med juryn (E. Hultén, J. Egnel och G. Hellberg):

1977-juryn1lit.jpg

1977-juryn2lit.jpg

  

Självbiografiska uppgifter: 1976:4

July 9, 2007

Det sista halvåret av 1976 innebar en minst lika hektisk aktivitet som tidigare. Den uppmärksamhet som Vilks fick ledde till kontakter och nya projekt. På mycket kort tid hade han regionalt blivit en omtalad konstnär. Framgång, avundsjuka och pinsamheter är typiska inslag när den oskolade tar för sig. Pinsamheterna var han i stor utsträckning besparad för egen del. Han visste ju inte att en del dörrar redan var inslagna.

 

Vilks hade en Volkswagen, den målades och förseddes med collage. På taket placerade han en skulptur av mjölkpaket. Därefter körde han iväg och genomförde projektet Transporten Skulpturen och Kulturduellen. På en rad orter körde han fram sin bil och utförde symboliska dueller med ryttarpistoler.

 sista-76-rundturenlit.jpg 

Körplan för Transporten Skulpturen och Kulturduellen

   1976-sista-lunds-konsthalllit.jpg

Vilks duellerar med Lunds konsthall

  

Hans nästa verk bestod i ett assemblage som han kallade för Verkstadsgolvet.

 

 

1976-sista-tofflorlit.jpg 

Verkstadsgolvet utgjordes av ett par autentiska trätofflor som han hade fått av sin morbror som arbetade på Höganäsbolagets Mekaniska Verkstad. Konstnären donerade dessa till kommunen för att de skulle placeras i kommunfullmäktiges sammanträdessal. Så blev det inte, Verkstadsgolvet hamnade så småningom på stadsbiblioteket.

  

Vilks lämnade in sin målade bil till Skånes Konstförenings Höstsalong. Vid inlämnandet visade det sig på grund av storleken omöjligt att få in bilen i Malmö konsthall. Istället fick objektet placeras på utsidan och där bedömas av juryn. Juryn antog verket. Juryn kan ha påverkats av att verket vandaliserades under natten. Konstnären fick hjälpligt restaurera skadorna.

 

1976-sista-advlit.jpg

På vernissagedagen uppträdde Vilks som den köpslående advokaten Conte-Vilks.

 

1976-bil-i-konsthallenlit.jpg

Den utställda bilen i Malmö konsthall

 

Bland åtskilligt annat kan vi avsluta kavalkaden av konståret 1976 med en räkning som Vilks sände till Moderna Museet:

 

1976-sista-faktura-mmlit.jpg

  

Och Ulf Linde svarade:

 

1976-lindesvar-lit.jpg

  

Självbiografiska uppgifter: 1976:3

July 8, 2007

Som sagt var 1976 ett rikt konstår för Vilks. Här skall redovisas två händelser/festivaler som genomfördes den 8 resp. 11 juli, första och andra Pyramidenfestivalen. ”Pyramiden” är ett inofficiellt namn på en klippformation inte långt från Kullens fyr. Klippan är inte alltför bekväm att uppehålla sig på.

   pyramiden-uppifranlit.jpg 

Pyramiden sedd uppifrån

   vilks-alpinistlit.jpg

Vilks klättrar på Pyramiden

  

”Festivalerna” hade få deltagare och var i praktiken interna händelser. Däremot kunde dokumentationen ställas ut. Aktiviteternas blandning av det högstämda och ironiska skulle utvecklas till en grundläggande faktor för Vilks konstnärliga verksamhet. Som dokumentationen föreligger idag är den som man kan se behäftad med en del skador, vissa delar är helt förstörda.

 

Första Pyramidenfestivalen. Beskrivning:

 festival-1-text-76lit.jpg  

Lägg märke till numreringen, konstverk nr 617. Sedan 1969 hade Vilks numrerat alla verk han utfört och godkänt. Katalogen kom snart att haverera eftersom de flesta av de noterade verken kom att strykas.

  dr-m-gitarr1lit.jpg

Från första Pyramidenfestivalen

 bild-skadad-1lit.jpg

Skadad bild från första Pyramidenfestivalen

  

I den andra Pyramidenfestivalen deltog endast tre personer, konstnär Vilks, Doktor M samt dennes bror, vanligen benämnd Löjtnanten.

 

Andra Pyramidenfestivalen. Beskrivning:

text-festival-2lit.jpg  

Tre bilder från andra Pyramidenfestivalen

dottores-drag-2lit.jpg

 

lojtn-toppkammen-2lit.jpg

 

plasmatiskt-2lit.jpg

 

Självbiografiska uppgifter: 1976:2

July 7, 2007

Produktionsmängd och intensitet, under 1976 kom en outsinlig ström av initiativ från konstnär Vilks.

 

Den 19 maj steg han in på Höganäs begravningsbyrå och ville köpa en likkista. Hans tanke var att den skulle fyllas med sportutrustning. Hans bil hade ett takräcke på vilket kistan skulle köras hem. Men det blev ingen kista. Utan lik och begravning kunde inget kistköp likvideras fick han veta av den säkert förundrade entreprenören.

 

En ytterligare utställning på Höganäs stadsbibliotek ägde rum den 16 juni:

 oroar-kullaborna-1976lit.jpg  

Det är inte omöjligt att läsa in en 30-årskris i den febrila verksamheten. Till sin födelsedag den 20 juni hade han placerat annonser på fyndmarknaden i Helsingborgs Dagblad. Man kan anta att han var inspirerad av Carl Fredrik Reuterswärds annons i New York Herald Tribune.

  1976-fyndmarknadenlit.jpg

Annonser I Helsingborgs Dagblad

  reutersward-closed-for-holidays-ny-herald-tribunelit.jpgC F Reuterswärd ”Closed for Holidays” 1963  

Den 3 juli öppnade årets jurybedöma Kullakonst. Vilks hade blivit refuserad, men arrangerade på egen hand en teatergrupp som spelade ett av honom skrivet stycke under vernissagen ”Teater mot Kullakonst”.

  konstk-1976lit.jpg

Dr. M vid ett verk som refuserades av Kullakonstsalongen.

  

Den 7 juli genomfördes aktionen Golfbanditen. Konstnär gav sig ut på Mölle golfbanor, blandade sig med andra spelare och började slog iväg gröna konstbollar.

  golfbanditen-1976lit.jpg

Golfbanditen

 

Vilks var som sagt inte alltför insatt i vad som gjorts i samtidskonsten. Mycket av den frenetiska produktionen under 1976 var trots allt sådant som den insatte redan kände till. Detta påpekas i artikeln nedan som skrevs med anledning av hans varje sommar återkommande ateljéutställning:

 

sign-apelsink-1976lit.jpg

  

Självbiografiska uppgifter: 1976:1

July 5, 2007

1976 är det stora förändringsåret för Vilks. Det händer så mycket, initiativen är så talrika att skildringen här får göras i flera avsnitt. Konstnären har ett flertal utställningar och aktiviteter. Det handlar nästan helt om blygsamma utställningslokaler. När han försöker komma med på den lokala jurybedöma salongen Kullakonst blir han refuserad men lyckas bli antagen till Skånes konstförenings höstsalong i Malmö konsthall. Mera därom senare.

I mars detta år ställer Vilks ut på biblioteket i Åstorp. Han visar då en helt ny sorts konst, collage och readymadeobjekt. Varifrån har han fått idéerna till detta? Jag är helt övertygad om att hans kunskaper om Fluxus och konceptkonst vid den här tiden var ytterst begränsade. Som konsthistoriker kände han naturligtvis till dadaisterna och han hade väl sett även en del annat men även andra källor bör beaktas. Zenbuddhismen har jag tidigare nämnt. Det fanns zenmunkar som utövade sin disciplin med extravaganta åtgärder och besynnerliga uttalanden, Vilks favorit var Dōgen från 1200-talet. Vilks läste dessutom Beckett (Molloy), Ionesco (Noshörningen) och Arno Schmidt (Sjöstycke med Pocahontas).

 vilksastorp-1976lit.jpg 

Vilks i Åstorp med sitt arbete Jäntan ser lättsinnig ut

Med sin gode vän Dr Mathiesen åkte han till skidorten Verbier (Dr M. hade han känt sedan småskolan. De var båda intresserade av astronomi och schack). I Verbier lärde sig Vilks tre saker. Att han åkt och åkt färdigt som skidåkare, att varje situation är ett möjligt konstverk och att koanen om kon (se föregående episod: 1975) är ett verksamt redskap. Det var nämligen så att de båda blivit inviterade till en liten festlighet arrangerad av två damer från Linköping. Damerna hade också bjudit in ett större och uttalat studentikost sällskap från Stockholm. Detta sällskap tyckte sig finna en intressant måltavla för sina skämt i de två figurer som tedde sig som typiska lantisar. Efter att ha inkasserat ett flertal putslustigheter fick Vilks ingivelsen att lägga fram sin koan om kon. Sällskapet var inte obenäget att komma med befängda svar och Vilks avvisade alla samtidigt som han behöll sitt allvar. Han påstod att han studerade till präst och att denna koan var sådant andligt stoff som man höll på med under seminarierna. ”Detta är vägen till andlig upplysning”, berättade Vilks och förklarade att han utan vidare kunde svara på frågan om kon som kom flygande. Det här gjorde djupt intryck på det stockholmska sällskapet och de försjönk i allt djupare funderingar angående svaret. Rollen som lantisar var därmed försvunnen för konstnären och Dr. M. Under resten av veckan i Verbier dök enskilda medlemmar av gruppen upp för att pröva ett nytt svar inför den påstådde prästkandidaten Vilks.

Det blev snart mer utställning, denna gång på stadsbiblioteket i Höganäs. Konstnären ordnade också en filmafton.

 katalogblad-hgs-bib-detaljliten76.jpg 

Katalogbladet för utställningen på Höganäs stadsbibliotek i april 1976

 vilks-byx-som-huvudbon-1976lit.jpg 

Vilks med sitt arbete Byxor som huvudbonad

 tidn-film-1976-nst-23-aprlit.jpg 

Nordvästra Skånes Tidningar den 23.4.76

Därefter var det dags för Vilks att ytterligare skruva upp volymen. Det gjorde han med verket ”Höganäs kommun”. I maj månad utropades kommunen till ett konstverk. Genom att dela ut flygblad, signera på olika platser, skriva konst på infartsvägarna samt genom att gå ut genom dagspressen fick han vederbörlig uppmärksamhet för sin idé.

  flygblad-hgs-kommun-76lit.jpg

Flygbladet om Höganäs kommun

  drm-hgs-kommun-1976lit.jpg

Dr M. vid grundmarkeringen för kommunkonstverket

 hoganas-kommun-1976lit.jpg 

Vilks med signerad väg och collagekarta

 

annons-hgs-kommun-1976lit.jpg

Annons för Höganäs kommun

Självbiografiska uppgifter: 1975

July 4, 2007

Från och med 1975 börjar det hända lite i Vilks konstnärsliv. På relativt kort tid skulle han helt förändra sitt arbetssätt och sin konstsyn. Vad berodde det på? Det är inte lätt att svara på och jag nöjer mig med att beskriva de yttre händelserna och aktiviteterna.

 

Målaren. Det som hände på denna front var att Vilks blev mer abstrakt och gärna använde sig av palettkniv. Återigen var årets enda utställning hemma i ateljén på Balderup i Arild.

 

Smalfilmaren. Konstnären införskaffade sig en 8 mm filmkamera och var snart igång med att göra film. Han köpte in utrustning för att kunna klippa och ljudsätta film. I en stor ambition arbetade han med filmen Matteusevangeliet, projektet var starkt inspirerat av Pasolini film från 1964 med samma namn.

 

Zen. Vilks blev djupt fängslad av zenbuddhismen och tog starka intryck av all den läsning han ägnade sig åt på området. Med detta studium lärde han sig behärska koanen om kon: ”Det kommer en ko flygande in genom ett fönster. Dess huvud passerar, frambenen likaså. Kroppen passerar och bakbenen. Men svansen kommer inte in. Varför?”

 

Fotboll. Vid 29 års ålder (när det är vanligt att avsluta fotbollen) tog hans fotbollskarriär fart på allvar och han spelade i Lerbergets IF, reservlaget. Han kom även att delta i några A-lagsmatcher. Vilks var ingen stor fotbollsspelare men han var envis och träningsvillig. Han gick sedan till Väsby FK och till sist Jonstorps IF.

 

Det blev en resa till New York och San Francisco. I New York besökte han bland annat Guggenheimmuseet. Han blev inte helt klar över att det faktiskt försiggick en utställning med Dan Flavins neonrör i museet.

 

I september åkte Vilks med sin kompanjon Dr Mathiesen till Spanien. Resans syfte var att bestiga ett så högt berg som möjligt i Pyrenéerna. Projektet blev genomfört och de båda amatöralpinisterna nådde en lokal toppformation på ca 2.800 meter. Dr Mathiesen högg av toppen i akt och mening att placera den i en monter i sitt hem. Tillbakafärden gick över Paris samt på Vilks inrådan via Amsterdam. Han ville gärna besöka Rijksmuseum vilket också skedde den 14 september. De båda herrarna hade inget särskilt att företa sig i Amsterdam utan vandrade fram och tillbaka i väntan på att museet skulle öppna. Därför infann de sig vid öppningstid. Det visade sig vara stor kalabalik i Rijksmuseum efter att ett attentat hade utförts mot Rembrandts Nattvakten. Attentatsmannen som var en arbetslös skollärare hade stulit en brödkniv på ett hotell och sedan gått lös på duken med detta vapen.

 

När Vilks och Dr Mathiesen återvände till sin bil fann de att någon hade slagit in vindrutan och begått stöld. I bilen fanns dock inget av större värde. I en väska hade Dr Mathiesen ordningsamt placerat sina exponerade filmer, en gammal transistorradio, en liten förbandslåda samt den i Pyrenéerna avhuggna toppen. Gärningsmannen hade lagt beslag på denna väska. Vilks drabbades inte alls, hans exponerade smalfilmer låg strödda på olika platser i bilen och var inte attraktiva som stöldgods. Vi får tänka oss att gärningsmannen (eller flertal) vid öppnandet av väskan torde ha blivit besviken. Sannolikt kan han (eller hon eller de) ha kastat bergstoppen (vilken naturligtvis liknar en helt vanlig sten) i någon kanal. Om så är fallet, och mycket talar för det, får man se konsekvenserna för Amsterdam och Holland. Detta platta land hyser den översta delen av ett 2.800 meter högt berg.

 

Efter hemkomsten från den väldiga resan ägnade sig Vilks och Dr Mathiesen åt att tillverka små träbåtar på vilka de satte plastsegel och tävlade. Detta filmades av konstnären liksom allt annat det här året blev film. Utöver Matteusevangeliet gjordes 1975 (och 1976) ett antal tämligen långa filmer med titlar som Konstkonst, Sl’t, Malos.

 

Vilks hade genomgått första delen av ett paradigmskifte.

   vilks-1975lit.jpg

Balderuputställningen 1975: Vilks med oljor och smalfilm

   malning-1975litvision-blatt.jpg

Målning 1975: Vision, blått

   fotboll-1975lit.jpg

Fotbollsspelaren

Självbiografiska uppgifter: 1974

July 3, 2007

Här har vi 1974. Konstnär Vilks fortsätter i den romantiska stilen. Han har också börjat sina doktorandstudier i konstvetenskap i Lund. Det skulle bli en lång väg till doktorsexamen, 14 år. Men det var ändå inte så illa eftersom det var ytterst få av doktoranderna som nådde fram till examen.

 

Kanske någon undrar över hur konstnären finansierade sin verksamhet. Det var genom undervisning. Under de här åren var han cirkelledare på ABF i engelska och måleri. Han undervisade också på den yrkesskola som fanns på Höganäs AB.

 

År 1974 innebar också en fysisk uppryckning. Vilks började löpa och därifrån skulle han löpa in på fotbollsarenan för att starta en sen fotbollskarriär.

    schakcspelaren-1974liten.jpg

Vilks vid schackspelet

  ryttare-1974lit.jpg 

Ryttaren, olja på duk, 1974

Självbiografiska uppgifter: 1973

July 2, 2007

Det här året innebar inga särskilda positionsförflyttningar för konstnär Vilks. Traditionenligt ställde han sina målningar i sin ateljé och utöver de romantiska landskapen med enstaka figurer hade han också ägnat sig åt abstrakta bilder. Äntligen blev han klar med sin Fil Kand i ämnena konstvetenskap, historia och litteraturhistoria.

  tidningsklipp1973lit.jpg

Vilks med målningen Ouvertyr till inferno. Den kostade 400 kr och såldes.

  malning-73lit.jpg

Som är din väg