Självbiografiska uppgifter 1992

Under 1992 var det inte många utställningar för Vilks. Men återigen blev skulpturen Marsyas förstärkt och utvidgad till en sommarutställning på Eggeby gård på Järvafältet. Nu med Lars Kleen och Stina Alm.

  

Klättrare i Marsyas

Musikgruppen Isildurs Bane (MySpace) musiksatte en resa, The Voyage, till säregna monument. Bland dessa återfinner Nimis: Wotans torn.

Arx hade nu växt till sig och myndigheterna fick lite motvilligt agera igen. Det skulle ta sin tid innan de kom till skott men utredningen var igång. Trots att Arx var en solid betongkonstruktion blev den snart utsatt för släggangrepp. Konstnären fick lära sig att armera mera.

  

Myndigheterna inspekterar Arx

  

Miljöchefen Richard Åkesson rekommenderar en intressant skalbagge till folket: ”Det är sån’t här som folk ska få se när de kommer till ett naturreservat.”

Documenta IX var en av årets stora konsthändelser. Framför Museum Fridericianum fanns en stor skulptur som starkt påminde om Vilks Nimis. Upphovsmannen Mo Edoga, som via besökare hade gjorts uppmärksam på likheten, tog vänligt emot konstnären.

  

Mo Edoga Signalturm der Hoffnung 1992

  

Vilks och Mo Edoga

  

Vilks hade det här året fått ett projektbidrag på 30 000 kr från Konstnärsnämnden. Men nämnden ändrade sig efter att ha fått en påstötning från markägaren Krapperupsstiftelsen.

   

Tidningskommentarer (Arbetet 29 september) från Konstnärsnämnden och Krapperupsstiftelsen.

Den i Höganäs kommun boende textilkonstnären Katarina Röjgård gjorde följande uttalande till Arbetet den 3 oktober

 

”Jag tycker det är underligt att han fick bidraget, och att ingen visste om det. Väldigt pinsamt för hela nämnden. Jag undrar om konstnären Christo i New York, som fick Nimis av Vilks, känner till att Nimis saknar tillstånd. Christo är ju oerhört noga med att få tillstånd för sina installationer. /…/ Vilks kunde ju ha sökt dispens för att få lov att bygga på reservatet. /…/ Men man ska inte provocera mot gängse lagar.”

Hur var det egentligen? Kände nämnden till saken när de tog sitt beslut för att sedan tvingas till en helomvändning inför risken att hamna i juridiskt blåsväder. Under alla omständigheter informerade Vilks i sin ansökan om processerna kring Nimis. Domen föll i HD 1986, den var alltså 6 år gammal. Sedan dess hade konstnären inhämtat länsstyrelsens tillstånd att underhålla verket. Länsstyrelsen godtog underhållsarbetet på grund av säkerhetsriskerna. Vilks sökte bidrag för att kunna hålla Nimis i gott skick.

  

Konstnären som betongarbetare 1992