Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Ingres, Rafael and RH

December 13, 2014

Ingres rafael
Ingres, Rafael och RH, olja

Teckningen i Aftenposten idag

May 20, 2010

Attentatsbilder

May 17, 2010

Att reparera och gardera vilks.net är en stor och dryg uppgift. Min tålmodige webmaster ger sig inte på den punkten. Tills bloggen igen inträffar publicerar jag några försvunna bilder samt en bildbevis på min kärlek till muslimer (Shabana Rehman)

Föreläsningen som inte blev

May 13, 2010

Ett sammandrag av den föreläsning som utmynnade i en futuristisk afton

Utgångspunkten för föreläsningen var den inbjudan jag hade fått av Rikard Ekholm, doktorand i estetik på filosofiska institutionen. Han var intresserad av Rondellhundsprojektet som konst. Konstens gränser var något som hade berörts tidigare, bland annat då Anna Odell inbjudits att berätta om sitt projekt.

Jag lade till att tala lite mera allmänt om konsten och yttrandefriheten.

Inledningsvis presenterade jag ett antal konstprojekt som har haft uppenbar friktion mot yttrandefriheten. Andres Serrano ”Piss Christ”, Robert Mapplethorpes bilder av svarta homosexuella – båda har prövats i domstol och frifunnits. Sally Manns bild av sig själv tillsammans med sina döttrar där de alla slår en stråle. I många länder kan den inte visas eftersom den där klassas som pedofili. Jag tog också upp den polska konstnären Dorota Nieznalskas snopp i ett kors som först gett henne en fällande dom. Hon blev frikänd 2009. Jag förde också fram Soorah Heera, iransk konstnärinna som utbildats i Amsterdam. Hennes projekt om Islam, religion och profeter i samband med homosexualitet skulle ha visats i Haag men togs bort av säkerhetsskäl. Den video hon gjorde ”Take me to a gay bar” lades ut på YouTube men censurerades där.

Dessa, och ytterligare några, var exempel på några yttrandefrihetsproblem i konsten. Ytterligare en sak som jag ville understryka är att det inte bara är fråga om vad som får yttras utan också vad som är lämpligt att yttra. Det här berör frågan om kvalitet i yttrandefriheten. I min föreläsning hade jag en video där jag har samlat ett antal debattörer som talar om yttrandefrihet. Bland andra framträder Jan Guillou som menar att de gånger vi står upp för yttrandefriheten handlar det enbart om ”dåliga yttranden”. Han menar alltså att vi med en suck måste acceptera eländiga åsikter och konstverk men att kvaliteten inte behöver en sådan support ”inte da Vinci”. Mina exempel visar att han har fel. Mann, Serrano, Mapplethorpe är tvärtom exempel på konst som har mycket högt anseende i konstvärlden. När det gäller Soorah Heera är hennes video knappast något mästerverk men den hade mottagits med entusiasm av curatorn på Geemtmuseum och får anses äga en rimligt bekräftad kvalitet. Men det var också intressant att den var gjord av en ”autentisk” röst från en invandrarminoritet och att den berörde de homosexuella – ytterligare en utsatt grupp som får stöd från konstvärlden.

Jag tänkte att alla dessa exempel kunde ge en överblick av problemen kring yttrandefriheten. Heeras film visade dessutom problematiken då intressesfärerna kolliderar. Skall man i första hand ta hänsyn till de homosexuellas intressen eller de muslimska? Skall förhållandet att Heera är en ”autentisk” röst ge henne en starkare rätt att uttrycka en kontroversiell åsikt? Alltså inte bara en fråga om vad som för sägas utan också om vad som är berättigat.

Att detta skulle var något särskilt märkvärdigt i en akademisk föreläsning om yttrandefriheten i konsten framstår för mig som synnerligen gåtfullt. Nu var det så att det fanns en obildad mobb i salen som inte hade en susning om vare sig konst eller principiella debatter men det vore också egendomligt om jag skulle uppfatta och ta hänsyn till detta. Om det skulle vara så att denna grupp skulle bestämma agendan för hur akademiska föreläsningar skall försiggå blir saken än mera förvirrad..

Vidare hade jag tänkt gå genom mitt eget konstprojekt vars processuella innehåller bygger på det enkla faktum att tre teckningar som gjordes för en liten utställning i det värmländska Tällerud omhändertogs av världen och som ledde till ett otal  högst oväntade förvecklingar.Den ursprungliga idén, att visa att det fortfarande fanns gränser för vad som får göras i konsten, ersattes snabbt av reaktioner utanför konstvärlden. Att detta blev möjligt hänger samman med publiceringar av bilden och alla de artiklar och debatter som producerades. Den grundläggande frågeställningen är dock densamma i konstvärlden som i övriga världen: Är det rimligt att undanta Islam när det handlar om att kränka religioner? Har denna religion en särställning som eventuell bör föranleda en ny lagstiftning om blasfemi? Skall man undvika kritik av Islam eftersom kritik kan drabba en utsatt invandrarminoritet? Eller får att säga det tydigare: Om man vill protestera mot att man lynchar homosexuella i lyftkranar i Iran skall man då avstå från detta enär det indirekt det kan drabba svenska invandrare?

Jag skulle också ha spelat upp ett par videor som ingick i mitt projekt. Musikalen Dogs, som aldrig har kunnat visas i sin helhet, var ett sätt att dokumentera och presentera en del av händelseförloppet. Det jag hade tänkt visa var en del av de stora debatterna som försiggick 2007.

Märkvärdigare än så var det inte och att kalla detta för planerade provokationer eller för provokationer för provokationens skulle kan knappast vara rimligt.

Min nye kompis

May 13, 2010

Dagen började med ett telefonsamtal där en man sade “Du skall dö, du skall dö…” – ett antal gånger. Jo, jag har hört det där många gånger och den var dålig redan då.

På Newsmill har Peter Weiderud kommit med en artikel där han drar fram pastor Green som en jämförelse.  Den diskussion som man bör fördjupa i detta sammanhang är yttrandefriheten som kvantitet respektive kvalitet.

Jag skall återkomma till detta ämne när jag inom kort gör en redovisning av den föreläsning i Uppsala som aldrig hann bli mer än ett fragment.

Min Min nattvakt har anmält sig till tjänstgöring

Tämligen intensivt

May 12, 2010

Det stora slagsmålet i Uppsala satte fart på händelserna och jag har jagat runt hela dagen från det ena till det andra. Bloggen blev hackad och det är enligt min webmaster inte alldeles enkelt att få den plats igen. Men det kommer.

Jag vill rikta ett varmt tack till alla som har gett mig stöd men också till alla dem som kommit med diverse hatbrev. Hatet är den verkliga drivkraften i konstprojekt, det piggar upp situtationen.

Ofrånkomligt är det så att mitt symbolvärde för de skaror som gräver ner sig i kränkningens sura brunnar har ökat väsentligt. Lyckligtvis har min granne en väldigt stor schäfer som är tränad som vakthund. Den får jag nu låna som nattvakt. För säkerhets skull.

Jag betraktar nu världen genom mina nytejpade glasögon.

Självbiografiska uppgifter 2007:1

April 6, 2008

Palais de Tokyo

 

Rondellhundens år inleddes med att konstnären deltog i utställningen ”États” på Palais de Tokyo i Paris. Ett begränsat deltagande eftersom det ingick i Peter Coffins projekt där han presenterade ett antal mikronationer och då bland andra Ladonien.

 

Flaggparad på Palais de Tokyo

 

 

Notre Dame de Surahammar

 

Svenska Kyrkan arrangerade en utställning med ca 25 konstnärer som utförde verk i Västmanländska kyrkor. Vilks tilldelades Surahammar och fick gehör för att uppföra en kyrkbyggnad på den plats där den gamla kyrkan tidigare stått. Den hade förstörts genom mordbrand.

 

 

Notre Dame de Surahammar

 

 

 

Interiör

 

Självbiografiska uppgifter 1991:1

December 7, 2007

1991 hade Nimis etablerat sig som en sevärdhet, kontroversiellt, men värdigt nog för att hamna i kommunens turistbroschyr.

  broschyr-turistlit.jpg

Turistbroschyr 1991

Värdigheten sträckte sig också till våra mjölkpaket:

 mjolkpaktklit.jpg

Information om verket på mjölkpaket

 

Men värdigheten var långt ifrån entydig. På kommunens turistkarta kom den inte ifråga. “Vi kan inte ta med skräphögen på kartan”, uttalade sig byggnadsnämndens ordförande Karl-Erik Karlsson i SDS.

 

Konstnär Vilks hade en del att ta hand. Först ut var Kultursommar i fyra småländska städer, Tranås, Eksjö, Nässjö och Vetlanda. Här deltog Åsa Maria Bengtsson, Helene Billgren, Roland Borén, Kent Karlsson, Marianne Lindberg de Geer. Utställningen cirkulerade men kompletterades av specifika installationer i varje stad.

Vilks väsentligaste uppgift var att i maj skapa en installation i Tranås. Det numera välkända utställningskonceptet med temporär och platsspecifik konst i offentlig miljö var okänt i Tranås. Då det visade sig att konstnären byggde upp en konstruktion av spillvirke från soptippen uppstod en intensiv debatt. Vilks deklarerade att han tänkte bygga en älg, men kunde kort därefter meddela att han ändrat och istället döpte skapelsen till Hotell. Ingivelsen till denna korrigering kom från en förbipasserande som ironiskt och med förställd röst ropat till den arbetande konstnären: ”Skall du bygga hotell?”

Alla var som sagt inte förtjusta i det nya tillskottet i stadsbilden och det gjordes ständiga försök att sätta eld på den. Efter tre veckor lyckades man. Det kunde konstateras att ett flertal personer som beskådade eldsvådan inte larmat brandkåren. Möjligen fick Tranås en vinst genom engagemanget i Hotell. Den sedvanliga vandaliseringen av gågatans blomsteruppsättningar minskade betydligt det här året.

 tranas-hotell-91nunalit.jpg 

Konstnär Vilks intill Hotell

 tranaskorrlit.jpg 

Hotell i Tranås

 tranas-eldat-91lit.jpg 

Hotell efter branden

  

Självbiografiska uppgifter: 1986

August 24, 2007

Även under 1986 hände en del intressanta saker. Först och främst såg konstnären till att Nimis blev helt återuppbyggt.

  86nimis-nya-korrlit.jpg 

Det återuppbyggda Nimis (1987)

  

Hans olika skrivelser till myndigheterna ledde fram till ett överraskande beslut. Nimis visade sig vara både byggnad och icke-byggnad på samma gång.

 86byggnadickebygglit.jpg   86forelasarenlit.jpg 

En annan gestalt som tog form under dessa år var föreläsaren kåsören. Här föreläsning i Figarosalen, Halmstad.

   

Rättegången som han så oväntat vunnit i hovrätten hade fortsatt till Högsta Domstolen. Där förlorade han med domarsiffrorna 3 – 2.

   86hd-domlit.jpg

Högsta Domstolens dom

  86b54tbotsalu.jpg 

För att råda bot på sina böter bestämde sig konstnären för att utnämna dem till konst och sälja dem. Ovan en av de 25 dagsböter som konstnären framställde med en enkel teckning.

  86krognos-auglit.jpg 

Två utställningar genomfördes. En svit målningar visades på Krognoshuset ”Nimissviten” som handlade om verkets historia. Ovan: Vilks i Krognoshuset, Lund. Han kom också med på Kullens konstförenings jurybedömda höstsalong.

Hello world!

February 17, 2007

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!